Det var en gång en liten gård i hjärtat av Sverige där djuren levde i harmoni. Gården var omgiven av gröna ängar och skogar, och en porlande bäck ringlade sig fram genom landskapet. Här bodde bonden Erik tillsammans med sina djur: kossan Klara, hästen Harry, grisen Greta, fåret Fia och hönan Hulda.
En solig dag, när alla djuren njöt av värmen, fick kossan Klara en idé. "Varför ordnar vi inte en konsert för bonden Erik? Han jobbar så hårt och förtjänar lite underhållning," föreslog hon.
Alla djuren tyckte det var en strålande idé och började genast planera. Men först ville de diskutera hur de bäst kunde förbereda sig.
"Jag kan bygga en liten scen av höbalar," erbjöd sig hästen Harry. "Jag är stark och kan lyfta dem enkelt."
"Det låter perfekt, Harry!" svarade Klara. "Men vi behöver också något fint att dekorera scenen med."
"Jag kan plocka blommor och hänga upp färgglada band," föreslog fåret Fia entusiastiskt. "Jag älskar att pyssla!"
"Det kommer att bli jättefint, Fia," sa Klara. "Och Hulda, du som har en så stark och klar röst, skulle du kunna vara vår konferencier?"
"Absolut!" kacklade hönan Hulda glatt. "Jag älskar att prata och hålla ordning på saker."
Med rollerna fördelade började djuren arbeta tillsammans. Harry började med att stapla höbalar till en scen. Han såg till att varje bal var på rätt plats och att scenen blev stadig. Under tiden plockade Fia de vackraste blommorna hon kunde hitta och hängde upp band som fladdrade i vinden. Och Hulda övade på sina tal och presentationer.
När kvällen närmade sig och solen började gå ner, var scenen färdig och alla djuren var redo. Bonden Erik hade ingen aning om vad som väntade honom. Hulda kacklade glatt för att få hans uppmärksamhet och ledde honom till den lilla scenen.
"Välkomna, välkomna!" kacklade Hulda högt och tydligt. "Vi, djuren på gården, har förberett en speciell överraskning för dig, Erik!"
Först ut var grisen Greta, som visade sig vara en fantastisk sångerska. Hon grymtade en vacker melodi som fick Erik att le stort. "Bravo, Greta!" ropade Erik och klappade händerna.
Därefter kom fåret Fia med sin dans. Hon hoppade och skuttade runt på scenen, och hennes ulliga kropp såg ut som en dansande boll. "Vilken underbar dans, Fia!" skrattade Erik.
Kossan Klara och hästen Harry hade förberett en duett. Klara råmade med sin djupa stämma medan Harry gnäggade i takt. Det lät som en harmonisk melodi som fyllde hela gården med glädje. "Fantastiskt, Klara och Harry!" ropade Erik, djupt rörd av deras insats.
Sedan samlades alla djuren på scenen för att sjunga en avslutande sång tillsammans. Deras röster blandades till en vacker symfoni som ekade över ängarna och skogarna. Bonden Erik klappade händerna av glädje och tårar glittrade i hans ögon.
Efter konserten bjöd Erik alla djuren på deras favoritmat som tack. Klara fick en stor hög med färskt gräs, Harry njöt av en hink havre, Greta fick extra mycket äpplen, Fia mumsade på saftigt hö och Hulda fick sina älskade majsfrön.
Djuren var nöjda och glada över att de hade kunnat ge något tillbaka till bonden Erik, som alltid tog så väl hand om dem. Och från den dagen var konserten på gården en årlig tradition som alla såg fram emot.
Så levde de vidare i harmoni, och varje år fylldes gården med musik och glädje när djuren samlades för sin konsert på gården.